Vikten av att ha användare

På det sättet ärvde jag popclient. Och väl så väsentligt, jag ärvde popclients användarbas. Användare är fantastisk att ha, inte bara för att visa att man tillfredsställer ett behov och att man har gjort någonting rätt. Rätt behandlade blir de också ens medutvecklare.

Ytterligare en kraft i Unix-traditionen, som i Linux drivs till en lycklig extrem, är att även många användare är hackare. Och eftersom källkod är tillgänglig kan de dessutom bli konstruktiva hackare. Detta kan vara enormt användbart för att förkorta tiden för avlusning. Får de bara en litet stycke uppmuntran, kommer ens användare att diagnostisera problem, föreslå rättelser och hjälpa till med att förbättra koden betydligt snabbare än vad som vore möjligt utan denna hjälp.

6. Att behandla sina användare som medutvecklare är den snabbaste vägen till kodförädling och effektiv avlusning.

Kraften i detta är lätt att underskatta. Ja, faktum är att nästa alla inom 'the-open-source-world' drastiskt har underskattat hur bra den skalar upp med antalet användare och hur den möter ökad systemkomplexitet, till dess att Linus Torvalds visade oss.

Jag tror att Linus klipskaste och mest betydelsefulla hack inte var byggandet av själva Linuxkärnan, utan snarare införandet av Linux utvecklingsmodell. När jag uttryckte denna åsikt i hans närvaro, log han och upprepade något som han ofta har sagt: "I grunden är jag en latmask som gillar att få beröm för saker som andra har gjort." Lat som en räv. Eller som Robert Heinlein berömda karakterestik över en av sina figurer: för lat för att misslyckas.

Tittar man tillbaka ser man en föregångare till Linux framgångsrika utvecklingsmodell i utvecklingen av GNU Emacs Lisp Library och Lisps kodarkiv. I motsats till den katedralbyggarstil som gällde för Emacs C-kärna och flertalet andra GNU verktyg, så var utvecklingen av Lisps kodpool mycket flytande och användardriven. Idéer och prototyper skrevs om tre eller fyra gånger innan de fann sin slutliga form. Och löst hopknutna samarbeten möjliggjorda av Internet var inte ovanliga.

Ja, faktisk, mitt eget mest framgångsrika enskilda hack innan fetchmail var förmodligen Emacs VC (version control) mod, ett Linuxliknande samarbete via e-post med tre andra personer, varav jag till dags dato fysiskt träffat bara en (Richard Stallman, författaren till Emacs och grundare av Free Software Foundation (http://www.fsf.org)) Det var en 'front-end' till SCCS, RCS och senare CVS där man inifrån Emacs kan göra tryck-på-knappen operationer för versionshantering. Den utvecklades från den lilla enkla sccs.el mod som någon hade skrivit. Och utvecklingen av VC lyckades tack vare att Emacs Lisp kod, till skillnad från Emacs själv, kunde gå igenom cykler av utgivning/provning/förbättring mycket snabbt.