Katedralen och basaren

Katedralen och basaren

Linux är omstörtande. Vem kunde bara för fem år sedan (1991) tänka att ett operativsystem av världsklass kunde utkristalliseras som av magi genom deltidspulande av några tusen utvecklare utspridda över planeten, sammanflätade enbart av Internets smala trådar.

Absolut inte jag. Vid den tiden då Linux flöt in på min radarskärm i början av 1993, hade jag redan varit involverad i Unix och utveckling av öppen källkod i tio år. Jag var en av de första bidragande till GNU i mitten av 1980-talet. Jag hade givit ut en hel del open-source program på nätet, utvecklat eller deltagit i flera projekt (nethack, VC och debugger-moder till Emacs, xlife med flera) som använts i stor utsträckning. Jag trodde jag visste hur man gjorde sådant.

Linux kullkastade mycket av det jag trodde jag visste. Jag hade predikat Unix evangelium om små verktyg, snabba prototyper och evolutionär programutveckling i flera år. Men jag hade också trott att det fanns en kritisk komplexitet där ett mer centraliserat och grundligt angreppssätt var nödvändigt.

Jag trodde att den viktigaste programvaran (operativsystem och stora verktyg som Emacs) behövde byggas som katedraler, noggrant utformade av individuella mästare och små grupper av vise män som fick arbeta i fred och där inga arbetsutgåvor skulle ges i förtid.

Linus Torvalds utvecklingsmodell - tidiga och frekventa utgåvor, delegera allting du kan, visa öppenhet på gränsen till promiskuitet - kom som en överraskning. Inget tyst och vördnadsfullt katedralbyggande här inte. Snarare tycktes Linuxrörelsen likna en stor babblande basar med varierande utgångspunkter och sätt att närma sig målet (benäget symboliserat av Linux arkivplatser, som accepterar bidrag från vem som helst). Att det ur detta skulle framträda ett sammanhängande och stabilt operativsystem tycktes endast kunna ske genom en serie mirakler.

Det faktum att denna basarstil tycktes fungera, och fungera väl, kom som en chock. Då jag försökte begripa detta, arbetade jag hårt inte bara med egna individuella projekt, utan även med att försöka förstå varför Linuxvärlden inte flög isär i missförstånd, utan verkade göra framsteg med en fart som katedralbyggare knappt kan föreställa sig.

I mitten av 1996 trodde jag att jag började förstå. Turen gav mig ett perfekt sätt att testa min teori med av ett projekt med open-source som jag medvetet skulle försöka driva i basarstilen. Jag gjorde så - och det blev en betydande framgång.

Detta är historien om detta projekt. Jag använder det till att föreslå några aforismer om effektiv utveckling av open-source. Jag lärde mig inte alla dessa inom Linuxvärlden, men vi kommer att se hur Linux ger dem en särskild prägel. Om jag har rätt, kommer de att hjälpa dig att förstå vad som gör Linuxrörelsen till en sådan fontän av god programvara - och kanske hjälper de dig att själv bli mer produktiv.